Nov

17

Bruten tystnad

By Sten Niclasson

Bloggen har varit tyst ganska länge.

Tack Bertil och Bengt för era inlägg i våras.

Nu är det november och mörkret är över oss. Trötthetens dimma kämpar med viljan om livsenergin. Är kanske det hela ändå meningslöst? Eller är just den frågan så viktig att den kan motivera oss att fortsätta kämpa.

Jag gick en promenad i skogen i morse- Solen sken och snön låg pudervit på marken. Solljusets reflexer i snön gjorde allt egenartat ljust . Kallt och öde men bländande vackert. På något sätt en aktuell känsla. Vår strävan efter skönhet och perfektion i allt vad gäller livet och konsten ger bara kyla och ödslighet.

Värme, gemenskap och kärlek är oftast en bristvara där skönheten och perfektionen tar vid.

Skulle alltså kärlek vara ful?

Nej, men inte perfekt!

One Response so far

What a great blog

Leave a comment